Hopprädsla

[Disasmatte]

Hej, mitt mål inför nästa år är att komma över min hopprädsla. Jag har försökt och försökt och nu är jag rädd att jag sabbat hoppglädjen hos min häst. Hon hoppade jättefint förr men nu vet hon inte längre vad hon ska göra.

Jag fixar inte ens ett 40 cm hinder utan att det knyter sig i magen. När jag står på marken och tittar så ser jag ju att det inte är högt alls. När jag sedan rider an mot hindret...öh, skuttet...så slår hela kroppen i backväxeln. Hästen stannar framför hindret för att jag sa att hon skulle stanna. Och jag tänker "åh, vilken tur att jag var med på det här stoppet annars hade jag ju ramlat av när hon vägrade". Belöning till mig och hästen fattar ingenting.

Jag VET ju att det är jag som påverkar henne men jag KAN inte komma ur den onda cirkeln. Vad ska jag göra? Är det någon som har tid att svara på såna här fåniga problem? Hur ska jag gå till väga? Var börjar jag? Det är ju faktiskt pinsamt. Grannens dotter säger "jag har hoppat si och så många cm högt, hur högt har du hoppat?" .............Hennes följdfråga: "Varför då?"
Vad svarar man? "För att man kan dö?"

Det är ju bra gymnastik för hästen men jobbigt att behöva hitta andra människor till hoppträningen av sin egen häst.

[GameBoy]

Hej hej,
Om du verkligen tycker att hoppning är hemskt så strunta i hoppning. Man ska inte behöva ha ont i magen när man rider och vara rädd tycker jag. Om du verkligen vill hoppa så är mitt tips att försöka titta mycket på andra ryttare. Jag vet inte om det fungerar för alla men det kanske hjälper att få se hur andra gör för att komma över din rädsla. Löshoppa hästen lite så du får se att den faktiskt klarar att kliva över dina "skutt" i sömnen för då kan du kanske våga lita på din häst och låta den själv sköta "skuttet" och du mest åker med. På så små hinder behöver hästen inte så mycket hjälp utan mest lite framåtbjudning så kan dom sköta det själv.

Tråkigt att du ska behöva vara rädd men gå försiktigt fram och gläds åt små framsteg. Det går att komma över.

[Disasmatte]

=) Tack för supporten!
Nä, visst skulle jag väl kunna strunta i saker som skrämmer mig men när jag känner lika stort obehag av att hämmas av rädslan som själva rädslan så vill jag verkligen försöka komma över den så att vi kan ha kul tillsammans.
Det hade ju varit kul att vara med på någon jakt eller Hubertusjakt utan att behöva oroa sig för om det finns alternativa ridvägar eller ej. Jag är ju egentligen inte rädd för att rida fort och så, det är bara att det där med hoppet som blivit en fix idé. Det förstör en massa annat. Det är onödigt.

Jag har varit och tittat på hoppning men det ser ju bara så lätt och smidigt ut...precis som när man står bredvid hindret hemma...Lätt som en plätt. Men när man rider an så VILL inte kroppen hoppa =(

[SaraW]

Hej Disasmatte!
Vi verkar har samma problem du och jag :p. Skillnaden är att Faxe är en medioker hopphäst. Han har ingen som helst koll på sina ben...
Jag känner precis som du. Det knyter sig i magen när man är precis framför hindret. Faxe är mycket lyhörd på vad jag känner och är beroende av att man bossar över honom, annars vågar han ingenting själv. Dåligt utgångsläge alltså.

Jag har grunnat sedan i höstas på hur jag ska kunna lära mig att hoppa hjälpligt utan ponnytvärnitar och tigersprång. Lugnt och harmoniskt utan att hjärtat pickar ur bröstet. Har kommit fram till två saker:

1. Hoppa en annan häst.
2. Ha någon på marken som tvingar mig att hoppa när jag lägger in niten. Och då ska det inte vara sambon som står där, då blir det alldels för lätt att slingra sig. Det måste vara någon man inte gärna säger emot ;)

Låter oerhört lätt i teorin...

Jag vet inte om det är ett vinnande koncept ännu eftersom vädret har satt käppar i hjulen för mig. Men kolla om det fungerar för dig! Det kommer ju aldrig att gå om man själv inte är motiverad och det verkar du ju vara!

GameBoys tips är ju också kanon! Löshoppningen är super. Då ser man att hästen kan (som om den inte skulle kunna....men man tvivlar ju starkt ibland) och att man själv bara ska koncentrera sig på sig själv.

Vi får väl kämpa på båda två! Berätta hur det går så jag blir lite sporrad =)

[Disasmatte]

Tack, tack!:p Har börjat träna balansen till att börja med så jag blir lite stadigare...hoppningen får mogna lite....

[Skuggfaxe]

Du är inte ensam om att vara rädd för att hoppa. Det är många med dig. Själv har jag också kämpat mycket för att gilla att hoppa. Innan jag skaffade häst själv hoppade jag inte mycket alls. Men efter att ha hoppat med en häst man litar på och som verkligen gillar att hoppa är jag inte lika rädd längre.

Mina tips till dig är att:
*enbart hoppa med hästar du litar på och som kan hoppa (som lärt sig hoppa ordentligt och sköter detta själv). Då kan du nämligen koppla av totalt själv och bara koncentrera dig på dig själv. Ta hjälp av en bra ridskola, det kan vara guld värt.
* tänk på att höjden spelar viss roll, om man hoppar allt för låga hinder vet hästen inte om den ska gå eller hoppa över och det kan därför kännas lite osäkert. Samtidigt ska hindrena inte vara för höga då är det lätt att du tappar balansen i sadeln av ovana. Hur högt hindrena ska vara beror helt på hur hästen hoppar.
*var med på en gruppridning med hinder. inget är så roligt som att rida kapplöpning och sedan i samlad trupp och i ett samlat tempo hoppa små hinder. Låt hästen följa de andra och bara följ med hästen i språnget och framförallt inse hur roligt det kan vara. Denna känslan kan du sedan väcka när du ska hoppa hinder på banan.
*Hoppa en liten bana så att du fokuserar mer på hela banan än ett enstaka hinder.
*Använd bomar i det vanliga dressyrarbetet. Bommar som brukar finnas med känns inte så farliga efter ett tag.
Hoppas det är något tips du kan använda.
:)